Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storstadsnatur.
(1896.)
På vägen, som leder från Rixdorf till Berlin, börjar
det skymma. Österut dör horisonten i blåsvarta
snömoln, men i väster har dagsljuset stelnat till ett
gulaktigt töcken, som tätnar och likt en bronsfärgad gas
växer ut öfver himlahvalfvet, tills det når den yttersta
snömolnsranden. Där glimmar den döende dagen upp
i mjuka reflexer, ett obestämbart violett och en
kopparglans, lik den som skimrar på hafsdyningar, när
sommarsolen gått ned.
Då tändes den första lyktan på allfarvägen, och
med ens har färgspelet försvunnit. Så långt ögat når,
ligger allt insvept i ett mjölkhvitt töcken, en ändlös
slätt, jämn som ett tillfruset haf, utan en enda rundning,
en dyning, där ögat kan hvila. Blott i väster skönjas
några popplar, som med sina stela former ännu mer
förhöja det ödsliga landskapets monotoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
