Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det som varit oss renast
och det som varit oss störst,
det skall av döden härjas
och brytas och multna först.
Det är vackra verser, som utan tvivel äro djupt
kända, men det förefaller mig dock, som Leon Lars«
son väl ofta varierade detta tema om det olyckliga i
olyckan. Vad det kommer an på här i världen, är
ju dock icke att undgå lidandet, ty det är åsnornas
privilegium, utan det gäller att få kraft ått bära lidandet
som en man, så att man icke flyr ut i öknen, därför att
ej alla ungdomens rosendrömmar mognade. En sådan
steril ökenskepsis kan ju för en tid vara både naturlig
och ofarlig, men i längden hämmar den själens växt
och gör tillvaron banalare än den behöver vara —
även om en sådan livssyn i litterära kretsar går för
att vara högsta fashion.
Dessa anmärkningar äro naturligtvis icke ämnade
som något klander mot Leon Larsson, vars poetiska
gemyt är alldeles för starkt och friskt för att ha blivit
allvarligt anfrätt av stämningspessimismens tvinsot.
Det bästa beviset härför är den rad av präktiga dik#
ter, som hans sista samling bjuder på, och bland vilka
jag särskilt skulle vilja framhålla »Kring midvinter#
bålet» både som prov på författarens verskonst och
den nobless i uppfattning, som besjälar honom.
Liksom hos Leon Larsson spelar även hos Karl*
Erik Forsslund det sociala genombrottet en viktig
roll som motiv för diktningen, och i åtskilliga strids#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
