Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade redan på slutet av 1600*talet framhållits av
Camerarius. Angående Linnés förtjänster om bastard*
läran yttrar sig Focke, jämte de Vries nutidens främste
forskare på detta område, på följande sätt:
»Man kan ej påstå, att han i dessa undersökningar varit
synnerligen lycklig; på grund av ytliga likheter förklarade han
en del växtformer för bastarder, ofta för avkomlingar av vitt
skilda föräldrar. Bland de förmenta hybrider som han trodde
sig ha iakttagit, befinna sig blott få verkliga bastarder, däribland
en Verbascum lychitisXthapsus. Linné började emellertid att
anställa konstgjorda hybridiseringsförsök och skulle med något
mera uthållighet ha kunnat nå fram till viktiga resultat; så befruk*
tade han Mirabilis longiflora med pollen av M. J al apa, ett försök,
som blott hade behövt vändas om för att ge upphov till en
märkvärdig bastardplanta. Verklig framgång synes Linné ha haft
med korsningen av Tragopogon porrifolius och pratensis.––––-
Trots dessa enstaka lyckade korsningar börjar den botaniska
bastardläran först med året 1761 ; allt tidigare bär en mera sagolik
karaktär, de fåtaliga fakta överväxas av doktrinära fantasier.
Linné gjorde ett försök att få fast mark på detta område, men
det var Koelreuter, som i verkligheten grundade läran om
bastardbildn i ngen.»
Denne Koelreuter, som var en yngre samtida till
Linné, har just på bastard* och befruktningslärans om*
råde gjort en mängd lika skarpsinniga som exakta
undersökningar, vilka emellertid under trycket av
den Linnéanska botaniken fullkomligt förbisågos av
samtiden.
Man har mot dem som ej obetingat hylla Linnés
allstorhet som botanist ofta framkallat den beskyll*
ningen, att de dels ej känna Linnés egna skrifter*
dels ej taga tillbörlig hänsyn till den tid, vari han
levde. Denna beskyllning, som naturligtvis även upp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
