Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 MUMLE GÅSäÄGG
om någon skatt, så det var allt bäst att Mumle kom igen
i morgon. | ;
»Tack så mycket för att komma igen», sa Mumle. »Nej,
är jag nu här så stannar jag allt, för skatten ska jag ha
och utan den går jag inte», sa han. Men när han ätit
upp sin mat i väntan på Gammel-Erik blev tiden lång,
och han krävde gumman på skatten igen och sa, att nu
måste hon punga ut med den. Men gumman var envis,
hon stod lika fast i sitt beslut att inte betala någon skatt
som jättefuran stod fast i marken utanför porten till
helvetet, sa hon. Furan var så tjock, att det behövdes
femton man för att kunna nå runt stammen. Men Mumle
flög upp i toppen av trädet och vred stammen så det
knakade i grenarna, och sedan frågade han om kärringen
inte kommit på bättre tankar vad skatten angick.
Jo, nu vågade hon inte sätta sig på tvärn längre, utan
hon lovade att plocka ihop så mycket pengar som han
trodde sig om att orka bära i kassen. Han fick pengarna
och begav sig på hemväg. Men just som han lämnat
helvetet kom Gammel-Erik hem. När han fick höra att
Mumle fått kassen full med pengar blev hån alldeles
rasande och slog först mor sin och satte så efter Mumle
med väldiga språng. Han kom snart i kapp honom, ty han
skuttade och flög över vägen då Mumle däremot måste
traska och gå, tack vare den tunga kassen. Så snart han
märkte vem han hade i hälarna började han också att
skutta och hoppa och så höll han klubban bakom ryggen
för att mota Gammel-Erik att komma allt för nära. Och
det gick inte bättre än att de kommo till en stor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
