Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 —
Klagan
vijd Hans Kongl. May:tz öfverlioff-intendent,
dhen edle och välborne herren,
Hr. J 0IIA N L E Y 0 N C lt 0 N A S
till Närliiige, Lindzbro och Untra
G-raff.
wm hvad som skiäligt är hoos menskan råda finge,
Och hon sitt egit kiött ey stadigt effterginge,
Så skulle mången gång dhess hierta vara frij
Dhen mer än bittra sorg, som dhet stedz qvällies i.
Ett bör allena oss och våra sinnen gnaga:
Att vij vår store Gud med synden så mishaga;
Men hvad som lyckan kan bå’ gie och återtaa,
Ey någon giöra bör bedröfvat eller glaa.
Är doch man aperij, hvad verlden för oss spelar,
Då hon på sällsynt sätt förgängligheet uthdelar:
Är doch man alt en leek, som varar några daar
Och ofta slutas då, när hon bäst börjat haar.
Här är en skådebahn, dhen kostligt purpur täcker,
Dher all; ting herlig lys, så långt sig ögat sträcker;
Dher träder hvar man fram, och som han kläddel- är,
Som han sig vijsar ann, man honom vörda lär.
Dhen seer man, som en kung, aff andra undfå ähra,
Een annan träldombs band och hårda fjättrar bära.
Dhen kommer i hvar act och blijr til spelets sluut.;
En ann knapt vijsar sig, för än han träder uth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
