Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlitande sig på sin kåpas helgd och den vördnad,
som hans nakna fötter ovilkorligen måste ingifva.
»Det är ett helgon, det kan man nog se»,
hviskade en verldsdam till mig. »Betrakta blott hans
sublima skägg och fötterna sedan!»
Skägget var vildt och tofvigt och hade
sannolikt aldrig gjort en kams profana bekantskap.
Gudsmannen hade ej heller, det kunde man nog märka,
någonsin sänkt sina omsorger så lågt som till
fötterna. Jag tror att grefvinnans kusk skulle haft
betydligt svårare arbete med en tvagning af dessa
heliga fötter, än han hade, när han skurade svärtan
af den förmente afrikanske prinsen. Jag skulle icke
vilja uppehålla mig vid detta mindre behagliga ämne,
om jag blott kunde förjaga tanken på dessa fötter,
som i eländiga sandaler trampade den dyrbara
mattan och snuddade emot de charmanta damernas
sidenfrasande släp.
Kapucinern i den bruna, flottiga kåpan var en
besynnerlig anakronism i detta eleganta sällskap,
tänkte jag; men parisersocieteten är, såsom jag flera
gånger antydt, full af de mest öfverraskande
motsägelser. Derföre trängdes sällskapet nu också
omkring den flottiga kåpan, hvars egare höll ett litet
föredrag öfver högsta värmegraden i helvetet och
derunder sjelf svettades erbarmligen, oupphörligt
torkande sin pussiga och brutala fysionomi med en
gammal trasig snusnäsduk. Han bemödade sig
synbarligen om att vara riktigt intressant, och han
lyckades.
»Gud, hvad den patern är sublim!» utropade
en liten förtjusande dam, och man såg huru en
frossrysning gick öfver hennes blottade skuldror, barm
och armar, oaktadt hettan i salongen var ganska
stark och munkens föredrag ännu mera brännande.
Han visade en verkligen förvånande lokalkännedom,
när han beskref afgrundens ständigt flammande
dalsänkningar med hela skogar af rödglödgade gafflar,
färdiga att mottaga de fördömda, det vill säga de
som hysa sympatier för Garibaldi och de som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
