- Project Runeberg -  Paris i våra dagar. Skizz i sexton bref /
54

(1869) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke längre min förtjusning. Han är hos mig en
»öfvervunnen ståndpunkt», såsom mina vänner i U.
pläga säga. I går afton tänkte jag dock på honom,
då jag blickade ut i natten, och jag undrade om
han kanske bott här i grannskapet under de många
år han plågades i Paris. Under de år han
verkligen lefde här, medan han ännu var ung och frisk
och när han muntert klingade i fickan med de vackra
louisdorer, som han fick för de goda vexlarna, hvilka
hans farbror i Hamburg skickade honom på huset
Rothschild i Paris, då bodde han ganska visst icke
i detta lugna qvarter, utan så nära Boulevard des
Italiens som möjligt.

Men »natten jagade på sin svarta häst».
Trädstammar, löfpartier, häckar och blomsterrabatter
bildade osäkra och intrasslade linier, som min blick
omöjligt kunde taga reda på. Endast från ett rum
på nedra botten föll en svag strimma af ljus utåt
en af trädgårdsgångarne. Det var från salongen,
der familjen Lemaître tillbringar sina aftnar; men
i går qväll voro dörrarna åt trädgården stängda och
gardinerna sannolikt tilldragna, så att intet ljud
derifrån trängde upp till mig. Böneklockan hos våra
grannar i klostret hade nyss förut tystnat.

Det är en klocka, som annars låter höra sig
oupphörligt och som väcker mig till och med
klockan fyra om morgnarna. Klostrets trädgård
sträcker sig intill madame Lemaître’s persikospalier. Nu
var allting tyst, endast ett mycket svagt sorl trängde
till mina öron. Det var ett tecken att Paris ännu
lefde och höll sig vaket, det var ljudet från de
bullrande gatorna, långt härifrån, der man icke ännu
på länge tänkt gå till hvila, der man icke ens
någonsin plägar hvila.

Blommorna under mitt fönster doftade starkt.
Blommornas doft är deras känslor. De vänta,
liksom menniskohjertat också gör, på nattens mörker
för att, då de tro sig ensamma, öfverlemna sig åt
sina käraste känslor. Derföre dofta blommorna
skönast under natten. Det der måste någon hafva sagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:32:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcparis/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free