- Project Runeberg -  Paris i våra dagar. Skizz i sexton bref /
64

(1869) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och mörka vrå af verldsstaden och farit genom de
bullrande och i bländande eklärering prunkande
gatorna, der pariserlifvet pulserade i öfvermått af
kraft, för att åter lika plötsligt försättas bland ett
sällskap, hvilket man knappt skulle tro kunna
existera i detta glada och bekymmerslösa Paris, folk
som umgås med personer, hvilka aflidit för tusen år
sedan.

Det rum, i hvilket vi infördes, såg likväl
ganska vanligt parisiskt ut. Det var en väl möblerad
salong med causeuser och fauteuiler, en salong som
tusen andra i Paris, med en praktfullt monterad
spisel med trymå och pendyl och kandelabrar på
spiselkanten, några taflor på väggarna och
alltsammans rikt ekläreradt. Man kunde icke upptäcka
några mystiska dekorationer, något som häntydde
på spökscener och andebesvärjelser eller som på
annat sätt var anlagdt på att uppelda fantasien. De
moderna trollkarlarne förstå att foga sig efter den
nyare tidens förfinade smak.

I detta rum var ett sällskap af några och tjugu
personer församladt. Ingen af dem tycktes vara
förtjent af någon ovanligare uppmärksamhet. Der
voro gamla och unga herrar, gamla och unga damer,
som alla tycktes tillhöra de bildade klasserna och
hvilka alla voro inbegripna i en liflig konversation.
Jag var frestad att tro, det min ledsagerska tagit
miste om sällskap och fört mig bland personer, som
alldeles icke hade några umgängesvänner bland de
aflidna. Då kom en elegant herre emot oss. Det
var värden sjelf, den store profeten, enligt hvad
jag snart fick veta. Med den fulländade
verldsmannens förbindliga manér bad han oss vara välkomna
och göra oss besvär att sitta ned. Sjelf tog han
plats i en fauteuil midt emot oss och gjorde sig
genast underrättad om huru långt madame
Donnadieu kommit i sina förbindelser med andeverlden.
Han uttryckte äfven sin förtjusning öfver att få
göra bekantskap med en af madame Donnadieu’s
väninnor och hoppades att jag rätt ofta skulle göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:32:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcparis/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free