Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet uppehålles man icke i porten, åtminstone
icke af »auktoriteterna», men väl måhända af ett
stenlass, förspändt med fem kolossala hästar, den ena
efter den andra, lastadt med blott en enda sten, ett
sådant der ofantligt sandstensblock, som man sedan
hissar upp på ett dylikt block, och med tillhjelp
af ännu några sådana gör till ett stort pariserhus,
på hvilket sedan sättes några förgylda balkonger
utanpå och en concierge eller portvakt inuti,
hvarefter det är färdigt att hyra ut.
Far man in till staden, måste omnibusen,
liksom för öfrigt alla andra fordon, stanna. En i
mörkgrönt uniformerad oktroj-tjensteman tittar in
i vagnen, en dylik klättrar upp på taket. »Har ni
något att deklarera, mina herrar och damer?»
Nästan allt matnyttigt och alla dricksvaror af bättre
beskaffenhet än vatten skola deklareras och
förtullas. Detta är l’octroi, en liten inrättning, som
skaffar Paris en årlig inkomst af så der omkring 90
millioner francs, har man sagt mig, men som
betydligt fördyrar lifsmedlen för det fattiga folket. En
litre vin betalar 20 centimer i oktroj, och då detta
gäller såväl för det simpla vinet, som för det allra
finaste, så blir det naturligtvis den obemedlade,
den som dricker det simpla vinet, hvilken hårdast
beskattas.
»Så är det med alla konsumtionsskatter» —
sade en gång en herre, som satt på omnibustaket och
med anledning af oktrojtjenstemannens besök
derstädes började en liten föreläsning i statsekonomi,
ganska intressant tyckte jag, fastän det just icke
ligger inom området för mina qvinliga studier.
En annan gång åkte jag uti omnibusen, der
äfven befann sig ett fruntimmer, som förde med
sig en kruka gurkor, inlagda i ättika.
— »Något att deklarera?» sporde den gröne.
— »Nej!»
— »Hvad har frun i krukan?»
— »Gurkor, herre!... Gurkor behöfva ju icke betala för sig?»
— »Låt mig se!»
— »Var så god!... Skall det vara en liten gurka kanske?»
— »Hm, hm! Gurkorna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
