Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlagda i ättika, tror jag?»
— »Ja visst ligga de i ättika.»
— »Då får frun betala oktroj för ättikan.»
— Inga protester hjelpte. Den goda frun måste
stiga ur med sin kruka, träda in i oktrojbyrån, låta
mäta ättikan, i hvilken gurkorna lågo, och betala
oktroj. — Under tiden fingo vi andra passagerare
sitta i omnibusen och vänta. Det lilla äfventyret
skall jag aldrig glömma, ty nog är det
karakteristiskt.
Men nu fara vi ut från Paris och nu kunna vi
föra med oss hela såar med ättika, ifall
konduktören och de öfriga passagerarne ej hafva något
deremot. Vi äro utanför barriererna och lemna snart
befästningarne långt bakom oss; men ännu är
vägen stenlagd, alldeles som inuti Paris. Husen
hafva visserligen blifvit mindre, men de stå ännu lika
tätt intill hvarandra. Ännu hafva vi bagareboden,
tobaksboden, kryddboden och de andra butikerna
bredvid caféet, der jag ännu ser en herre ligga
Framastupa öfver biljardbordet, Och detta räcker
ett godt stycke utanför tullen. Här är billigare
att bo och alla lifsmedel äro också billigare, ty de
behöfva ej betala oktroj, men det är allt en bra bit
väg härifrån och till Palais Royal.
Det är icke »leende och vackert», alldeles icke
landtligt, såsom jag är van vid. Stengata och damm,
absint och biljarder. Och Gud vet hur länge detta
räcker. Men på andra sidan om husen ser jag
vidsträckta fält, af hvilka en stor del dock blott är
kalkstensbrott. Marken ser grön och vacker ut,
men den är öfversållad med ofantliga hjul, som
vinda upp de stora kalkstensblocken. Det är
mycket nyttigt och ganska produktivt, det der, men
det är grufligt prosaiskt, tycker jag.
Ändtligen glesnar husraden. Snart står det blott
ett enstaka hus här och der. Trädgårdarne blifva
allmännare. Utsigten vidgas. Jag ser vackra
åkerfält och vinkullar. Jag riktigt andas lättare.
Der ligger ett af de detacherade fästena, som
omgifva Paris på alla sidor. Det är icke något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
