Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smultronen, stora, saftiga jordgubbar, som hvarje dag
klockan två på morgonen, resa till Paris i
kolossala korgar, lastade på små åsnor, och förvandlas der
till några klingande silfverslantar, i värde från tio
sous till hundra sous stycket.
Jag beklagar att jag icke är poet och ej heller
målare, utan helt enkelt en mer eller mindre klart
reflekterande förståndsmenniska, som blott söker att
observera och studera lifvet så godt jag kan. Vore
jag målare, skulle jag icke släppa konstföreningarne
i Stockholm och Wexiö, förrän de tilläto mig att
exponera ett dussin solnedgångar på hösten, sådan
man i Sverige aldrig sett maken till. Jag har sinne
för allt det der, jag tjusas deraf och blott beklagar,
att jag icke kan återgifva det.
Men hösten har icke alltid praktfulla
solnedgångar, det är nog sannt. Det gifves aftnar, då
ovädret öfverraskar mig långt ifrån madame Mauroy’s
vänliga salong och då jag blir våt som en höna,
innan jag hinner hem. Jag tycker om långväga
promenader och företager sådana helst ensam. Jag
stretar uppför den lilla vägen, som begränsar ena
sidan af familjen Mauroy’s egendom, svänger om
hörnet af den stora väderqvarnen, hvars vingar knaka
i höstvinden, och befinner mig på en högslätt,
hvarifrån jag njuter af en vidsträckt utsigt. Under mina
fötter ser jag ett intagande höstlandskap, stora
parker med af årstiden bjert kolorerade trädpartier,
eleganta villor inbäddade mellan dessa träd, grå
bygator, pittoreska murar, spetsiga kyrktorn, ett och
annat åkerfält, många vinkullar, och öfver alltsammans
lyser solen så präktigt.
Det händer dock att ett hotande moln rycker
fram från en annan sida, men ofta är jag djerf nog
att icke akta på det hotet.
Ovädret bryter löst. Jag har ej annan
tillflyktsort än en hagtornshäck. En hagtornshäck är just
icke gästvänlig. Regnet faller i strömmar. Men jag
är icke ensam. Bredvid mig hukar en liten
vallflicka sig ned, ett vackert barn med nakna fötter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
