Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
Hu, hvad var det! . . . Inte skogstrollen, ty de äro ej ute vid
denna tiden på dygnet . . . Men ulfvars tjut måtte det ha varit’ .
Ilar han kunnat värja sig emot dem, eller 11 a de kanske redan
sänderslitit honom, och komma de nu för att söka sig ännu ett
byte? . . . Härinne är jag väl dock säker för vargar åtminstone! . . .
Men ohyggligt är det, alt vara ensam här i vilda skogen, skild
från hvarje menskligt väsende! . . . Och han. som lofvade att skydda
mig, är kanske nu sjelf söndersliten af rofdjuren! (Besimnngsfuiit.;
O. jag visste inte den tiden jag aldrig ännu varit utom min
faders gård. hur myckel en menniskas sällskap kan vara vardt!
(Uppröra.) Och ändå . . . hade jag fått min vilja fram, skulle jag
sjelf ha gjutit hans unga blod’ . . . han skulle ha legat blodig,
död och kall på halmen derborta! . . . Hysande.-, Hur kunde jag väl
tänka på att mörda? Ah jo. det talades ju nästan endast om krig
och dråp der hemma på kungsgården, .lag tyckte mången
gäng, när jag hörde de tappre kämparne förtälja om sina vilda
bardalekar, att. jag skulle velat vara med som sköldmö derute
i stridens tummel — mycket hellre än att famnas af en make
och föda barn och sitta vid sländan dagen lång som andra
qvinnor! . . .
I stridens tummel, ja. der är det hederligt att döda sin
fiende — öga mot öga; men att mörda en sofvande . . . och
dertill en, som handlat sä hugfulll som den ädlaste blancl
kämpar — (med vämjelse) fy ! jag måste blygas inför mig sjelf!
— och hur föraktlig jag måste synas i den mannens ögon!
(Hon gömmer ansigtet i händerna. Kfter en atunJs tystnad,. Och Ull skal! jag
allt framgent lefva på hans nåd och ädelmod! . . . Kan jag da inte
finna något sätt att bli qvitt min skuld, betala hans ädelmod
med någon gåfva så stor, att han får orsak till att tacka mig långt
mer än jag att tacka honom! (Kfter en stunds besinning.) Låt se . . .
Jag funnit hans närhet ej sä svär at! fördraga, som först jag
trodde, och någon varmare känsla för den vidt berömda
kungadottern måtte väl dock ha drifvit honom att söka vinna mig,
fast han ej låtsade derom i går . . . Om jag skulle kalla
honom tillbaka och så bedja honom så ödmjukt jag kan, att
han för mig åter till kungsgården? . . . Han begärde blott
alt jag skulle med helig ed bedyra, att jag aldrig skulle svika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
