Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kistor och skåp vara i fred samt försökte till och
med att taga ett kraftigt tag i en kista, som i
detsamma susade förbi honom, men hans krafter räckte
icke till. Kistan fortsatte sin väg och slog med
en häftig duns i motsatta väggen, under det ett
kväfdt, men alltför afgrundslikt skratt hördes i
grannskapet.
Magistern var visst icke rädd för mörkrets
makter, men nog kände han kallsvetten i sin panna,
då jungfruns dörr sakta öppnades, och en lång figur
med svans, eller kanske det var en lång värja,
trefvade sig ut och försvann. Kistorna rördes ännu
några minuter, men så vardt det tyst, och tassande
steg hördes i vindstrappan. Magistern stack ut
hufvudet genom vindsgluggen och mot snön på gården
såg han ganska tydligt ett par mörka, hemska
skepnader, som med förvånande fart flögo uppför
bergväggen, uppåt Johannes. Magistern darrade i hela
kroppen. Dagen därpå sade han:
»Om jag skulle likna de fasansfulla skepnaderna
vid något mänskligt, så vore det vid ett par
gardesbussar.»
Kaplanen Rudberg i S:t Olof ville icke taga
någon befattning med spökerierna, då man ej genast
vändt sig till honom, utan anlitat en utsocknes
prest. Kaplanen Holst i Johannis församling visade
sig ej heller benägen, och hans embetsbroder Gröndahl
hade just ej mera med församlingen att göra,
ty han skulle mottaga Skepptuna och Lunda pastorat
i Upsala stift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
