Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7S
ton. — Men vore än allt af guld ocli ädla stenar,
skulle jag ändå aldrig komma ifrån den känsla at
fattigdom, som ibland kommer öfver mig. Ett
barn, som gått vilse i en stor stad och endast ser
obekanta ansigten omkring sig,, kan inte känna sig
mera öfvergifvet än hvad jag gör. Och framtiden
törs jag inte tänka på.
Han lutade sig ned och stödde sin panna mot
handen. Hvad det var synd om honom! Agnes
betraktade honom med en blick af det varmaste
deltagande, men kunde ej undgå att se — som
hon nu satt — att han nästan inte hade något
hår qvar på hjässan. Men plötsligt kom hon på
en idé.
— Har ni aldrig tänkt på att gifta er?
frågade hon ifrigt. — Det skulle ni göra.
— Hvem skulle vilja ha mig? sade lian
halfhögt och lutade sig tillbaka i soffan, så att han
kom nästan bakom henne.
— Er? Jag undrar hvilken qvinna, som inte.
skulle vara stolt öfver att bli er hustru 1 utbrast
Agnes af fullaste hjärta.
Hon kände hans varma andedrägt i sin
nacke.
— Skulle ni vilja bli det? hviskade han med ett
smältande tonfall och hans skälfvande hand lade
sig sakta mot hennes sida.
Hon såg sig om. Tätt invid sig mötte hon hans
ögon, och de hade aldrig skelat så mycket som
nu; han var alldeles röd i ansigtet och andades
häftigt. Gud, var det hans mening —?
Hon sprang upp och stannade några alnar
framför honom på golfvet. Förskräckelsen
förlamade hennes tunga. Hon stirrade på honom
mecl likbleka kinder och ena handen framsträckt
liksom afvärjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
