- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
123

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Ett par månader liade gått. Alme nalkades
långsamt men säkert sitt mål. I början hade han
talat i obestämda hänsyftningar, varsamt, liksom
trefvande, men nu började han föra ett klarare
språk, och Agnes hade aldrig bedt honom tiga.

Hon kunde ej redogöra för sig själf livad det
var för ett underligt behag hon fann i att lyssna
till dessa skenbart betydelselösa ord, men som
under ytan skälfde af ömhet. Hans tal liknade ett
violinstycke, som exeqveras på två strängar: en
med jämn, klar, konventionelt lugn ton, en djupare,
vibrerande, full af glöd; och det var den senare,
som enligt Agnes’ uppfattning egentligen utförde
melodien. Den ljöd så smekande i hennes öra,
hon kände alltid en oförklarlig böjelse att sluta
till ögonen och endast lyssna — lyssna — den
tycktes henne härstamma från den känsloverld, dit
hon trånat under hela sitt lif, men som alltid
varit stängd för henne.

Ack, om ban låtit det stanna vid detta! Det
gjorde henne nästan lycklig, detta mystiska,
outtalade, aningsfulla, och hennes samvete var så lugnt.
Men en dag lät ban altsträngen ljuda ensam, och
nu var det uttaladt, det grymma, ovälkomna ordet,
som kom henne att spritta upp ur sina drömmar:
"jag älskar er."

Han insåg själf, att han begått en faute, ty
då det var sagdt, stod hon skrämd långt ifrån
honom, betraktade honom förebrående och försvann.
Under en lång tid såg han ej en skymt af henne.

Han missförstod Agnes; han visste ej, att
förebråelsen i hennes blick endast betydde:
hvarför sade ni detta? jag visste det ju förut, och
det var ljufvare, mera poetiskt då.

Han hade länge tänkt på att., eftersom lians
nuvarande inkomster tilläto det, skaffa sig en bättre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free