Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
tre flickornas. Nu spelades en frisk polska — det
var fruns kraftiga anslag — och så blef clet ett
dansande deruppe, så att det skallrade i
ljuskronan, som hängde i Agnes’ ruin. En af deltagarne
i polskan var ovanligt tung på foten;
grosshandlaren dansade visst med. Agnes suckade; hon hade
gerna velat vara med der uppe. Hvad de måtte
vara lyckliga, de der menniskorna. Isynnerhet
frun, ty hon var både mannens ocli barnens afgud,
det hade deras jungfru sagt. Alla menniskor
höllo af henne för resten; det är så der med
somliga, hvar de visa sig, flyga alla hjärtan dem till
mötes, utan att de själfva göra någonting derför;
andra deremot —
Hastiga steg kommo öfver salongsgoltvet och
nalkades hennes rum; hvem kunde clet vara? En
högljudd, brådskande knackning hördes på dörren.
Agnes lemnade sin beqväma plats och gick för att
öppna, men tog ett steg tillbaka, då hon såg sin
mans gestalt mörkt afteckna sig inot den af månen
upplysta salongens ljusa bakgrund. Ofrivilligt
gjorde hon en rörelse, som för att stänga dörren
igen, men lian höll fast vredet med sin hand och
sade med ett på samma gång bedjande och
bestämdt tonfall:
— Jag måste tala med dig.
— Icke här —
— Naturligtvis. "Vill du inte komma ut?
Jag har någonting mycket vigtigt att säga — jag
skall resa bort.
Han skulle resa. Det gjorde Agnes blidare
stämd mot honom. Ho» gick förbi honom ut i
salongen och närmade sig klocksträngen.
— Hvad skall du göra? frågade han oroligt.
— Ringa på ljus. •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
