- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
19

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

Hans svimning räckte nära en timme. Då
lian vaknade på soffan i sängkammaren, dit Aline
med tillhjälp af tant Xarna och den i största hast
tillkallade läkaren transporterat honom, talade han
oredigt. Hans hufvud brände som eld, ögonen
voro blodsprängda, och stora svettdroppar pärlade
på hans panna. Hans fingrar öppnade och slöto
sig krampaktigt På läkarens och Alines frågor
svarade han endast med osammanhängande uttryck,
som tycktes vara minnen från. Rhenresan.

Yrseln fortfor hela natten. Aline satt
bredvid hans säng som förstenad. Hon hade ännu icke
fält en enda tår. Hon rörde sig icke ur stället
annat än då hon enligt doktorns föreskrift lade de
kylande omslagen på hans panna. Hela hennes
själ tycktes ha koncentrerat sig i hörseln. Icke
ett enda af alla de vanvettiga ord, han än
hviskade, än ropade ut med hög röst, undgick henne.
Men icke ett enda af dem gaf henne någon
förklaring af gåtan.

På morgonen återkom doktorn följd af en
yrkesbroder. Det blef en lång öfverläggning inne i
fönsterfördjupningen, och då de kommo ut ocli
Aline med våldsamt bultande hjärta såg från den
ene till den andre för att läsa Gudmunds öde i
deras ansigten, sade den ene af dem:

— Det är hjärnfeber — men var inte rädd,
det kan nog gå bra. Han är ung och stark.

Det blef en svår tid, den som nu kom.
Oaktadt läkarnes invändningar tillbragte Aline dag och
natt bredvid sin makes bädd. Hon tillät ingen a.tt
ingripa i hennes rättighet att vårda honom; för
sig själf och sin egen hälsa hade hon ingen tanke.
Det såg ut som om hon vore rädd för att någon
annan än hon skulle vara i rummet, isynnerhet
när den sjuke var vaken och yrade. Hon drog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free