Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
af de nya bilderböckerna för att dämpa hennes
otålighet; med detta sällskap slog hon sig ned på en
pall bredvid julgranen och tystnade för en stund
med sina klagovisor. Klockan åtta hörde Aline
Gudmund komma hem och gå in i sitt rum. Men
då det dröjde för länge, innan han kom ut
derifrån, steg hon upp och gick för att knacka på hans
dörr. Ingen svarade. Då gjorde hon hvad hon ej
gjort på långa tider: hon öppnade beslutsamt
dörren till sin mans -rum och steg in.
Intet ljus var tändt där inne. Men en
gaslykta, som brann utanför på "gatan, kastade sitt
gula sken öfver en gestalt, som satt i ett soffhörn
med hufvudet slappt nedhängande mot bröstet och
glanslös, stirrande blick.
— Gudmund! sade hon med en röst, som
hotade att qväfvas af de framträngande tårarne.
Han svarade icke.
Hon gick fram till honom, lade sin arm om
hans hals, lyfte upp lians trötta hufvud och lade
det mot sitt bröst.
— Det är jag, sade lion mildt, nästan i
ursäktande ton. — Till du inte komma ut till oss?
— Ut? Hvarför det? hörde hon honom mumla.
— Därför — därför att det är julafton.
— Julafton! Han reste sig hastigt upp. —
Redan! Det hade jag glömt.
Han hade glömt det!
— Julafton! upprepade han ocli for med
handen genom sitt hår, liksom uppvaknande. — Men
då skall ju Hedvig ha julklappar — jag måste
genast gå ut i staden —
— Jag har redan ombesörjt en mängd vackra
gåfvor från oss bägge till vårt barn — vill du
inte komma ut och se dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
