Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
VI.
Min jämmer avbröts av ett högeligen oväntat besök
— det var Lescaut.
— Bödel! utbrast jag och drog min värja, var är
Manon? Var har du gjort av henne?
Min åtbörd förskräckte honom; han svarade, att
om jag mottog honom så, då han kom och ville göra
reda för det ansenligaste vänstycke han kunnat
bevisa mig, skulle han tvärt vända om och aldrig mera
sätta foten över min tröskel. Jag ilade till dörren
och låste den sorgfälligt.
— Inbilla dig ej, sade jag därpå och vände mig
mot honom, att du än en gång kan draga mig vid
näsan och ljuga mig full med historier; du måste
värja ditt liv eller ock visa mig till Manon.
— Nå nå, ni är så het! genmälde han. Det är just
fördenskull jag kommer. Jag har en lycka att
förkunna er, som ni icke anar och för vilken ni måhända
skall erkänna er stå i någon förbindelse till mig.
Jag fordrade att ögonblickligen bliva upplyst
härutinnan, och då berättade han, att Manon, som icke
förmådde uthärda fruktan för armod och i synnerhet
tanken på en nödtvungen omgestaltning av vårt
levnadssätt, hade anmodat honom att göra henne bekant
med monsieur de G.-M., vilken gällde för en frikostig
herre. Han förteg visligen, att rådet utgått från
honom samt att han banat vägen, innan han bragt
henne därhän.
— Jag ledsagade henne dit i morse, fortfor han,
och den hedersmannen vart så intagen av hennes
förtjänster, att han med detsamma inbjöd henne att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
