Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
presentera sin sköna ett halsband, armringar och
örhängen av pärlor, vilka voro värda minst tusen écus.
Därpå räknade han upp i blanka louisd’orer den summa
på två tusen fyra hundra livrés, som utgjorde hälften
av årsunderhållet. Sina skänker kryddade han med
en mängd komplimanger av gammaldags hovsirlighet.
Manon kunde icke neka honom några kyssar; med
dem förvärvade hon lika många rättigheter till de
penningar han lade i hennes händer. Jag stod utanför
dörren och lyssnade, i avvaktan på ett tecken från
Lescaut, att jag skulle stiga in.
Han kom och tog mig vid handen, då Manon lagt
penningarna och smyckena i förvar, samt ledde mig
fram till monsieur de Q.-M., för vilken jag blev
tillsagd att bocka mig. Jag gjorde ett par tre
synnerligen djupa bockningar.
— Ursäkta, monsieur, sade Lescaut, den här pilten
är ännu en riktig vilde. Han har, som ni ser, icke
ett spår till Parismaner, men vi hoppas, att litet
vana skall hyfsa honom. Du får äran att ofta se
monsieur här, tillade han vänd mot mig, drag ordentlig
nytta av en så vacker förebild.
Den gamle älskaren tycktes betrakta mig med
välbehag. Han klappade mig på kinden och sade, att jag
var en vacker gosse men att jag måste hålla mig på
min vakt i Paris, där unga män så lätt hemfalla åt
utsvävningar. Lescaut försäkrade, att jag av naturen
var så sedig, att jag endast talade om att bliva präst
och mitt enda nöje bestod i att förfärdiga små kapell.
— Jag tycker, att han liknar Manon, återtog gubben
och lyfte upp min haka, varpå jag med fåraktig
uppsyn svarade:
— Det är därför att vi köttsligen höra så tätt ihop;
också älskar jag min syster Manon som ett andra jag.
— Hör på honom! sade han till Lescaut. Han
har huvud. Det är skada, att gossen icke har varit
litet mera bland folk.
— Ä monsieur, återtog jag, jag har sett mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
