Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
vidare, och utanpå min livrock bar jag en syrtut, som
dolde mina pösande fickor. Vi dröjde icke många
minuter i hennes cell. Monsieur de T. överlät henne
den ena av sina västar, och jag gav henne min livrock,
ty jag hade nog av syrtuten för att komma ut. Det
brast ingenting i hennes toalett utom benkläder, som
jag olyckligtvis förgätit.
Glömskan av detta nödiga plagg skulle tvivelsutan
narrat oss att skratta, om icke det trångmål, vari den
försatte oss, varit så allvarsamt. Jag var förtvivlad
över att en slik lumpen bagatell kunde hindra oss.
Emellertid fann jag på det rådet att lämna mina egna
benkläder åt Manon och själv gå utan. Min syrtut var
sid och med tillhjälp av några knappnålar satte jag
mig i skick att anständigt passera genom porten.
Återstoden av dagen föreföll mig odrägligt lång.
Då äntligen natten inbrutit, foro vi i täckvagn till ett
stycke nedanför spinnhusporten. Vi behövde icke bida
länge, innan Manon visade sig med sin ledsagare.
Vagnsdörren stod uppslagen, och bägge stego utan
dröjsmål in. Jag mottog min älskade i mina armar;
hon skälvde som ett löv. Kusken frågade mig vart
han skulle köra hän.
— Kör till världens ända, sade jag, och för mig
någonstädes, där jag aldrig kan bliva skild från
Manon!
Detta utbrott, som jag icke var mäktig att återhålla,
var nära att ådraga mig ett ledsamt bryderi. Kusken
fäste uppmärksamhet vid mina ord, och då jag sedan
nämnde gatan, dit vi ville, svarade han, att han räddes,
att jag indrog honom i en tvetydig affär; han såg nog,
att den vackre unge herrn, som hette Manon, var ett
fruntimmer, som jag bortrövade från spinnhuset, och
han var icke hågad att störta sig i fördärvet av kärlek
till mig.
Den skälmens samvetsömhet var ingenting annat
än ett begär att avpressa mig högre betalning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
