Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fabeldiktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade han nu, öfverflyttade i sin botaniska trädgård. Hänryckningen öfver naturen är oförminskad, men yttrar sig nu som en vis, ibland vemodig humor. Den lyriske berättaren blir en moraliserande skildrare. I sitt rektorstal “Deliciae Naturae“, hållet 1772, då han redan var en gubbe i de “kalla åren“, som han säger, gör han på nytt en öfverblick öfver naturens riken, icke längre som en förkunnande hymnolog, utan som en åldrad naturens grand oncle berättande dess sagor: “Mammalia, däggdjuren är fotfolk, aves, foglarne rytteri, amphibierne, ett fult, ohyggeligt, nakot folk till fots“ ... Men midt i boken gör den gamle indelningen af växtriket till en sinnrik allegori öfver samhällshierarkien och dess klasser, hvarvid det t. ex. om gräsen heter: “I sin simpla dräkt utgöra de allmogen, de äro de mesta och skatta mest, böja sig bäst, ehuru de dagligen trampas och plågas.“
En mild ironi med skälmaktiga sidoblickar på människolifvet kännetecknar dessa naturbilder från Linnés senare år, t. ex. beskrifningen af markattan Diana i Vetenskapsakademiens Handlingar 1754, begynnande med de betecknande orden: “Apesläktet är säkert det allra vidlyftigaste släkte ibland alla fyrfotade djur, så att man ser äfven bland djuren att de fåvitska göra största antalet.“ “Som Diana är en hona, tål hon mycket väl mankönet, men icke så kvinnkönet.“ Hon låter gärna gossar klappa sig, “men om fruntimmer inställa sig, besynnerligen då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
