Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Konungamötet i Skara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och största prakt. Ett dubbelt giftermål afslöts vid detta möte:
mellan Svenske konungens son Birger och Danske konungen
Erik Glippings dotter Märta, samt mellan Danske
konungasonen Erik Menved och Svenske konungens dotter Ingeborg.
Derefter följdes konungarne åt till Skara, der de i stor välfägnad
voro tillsammans några dagar med alla sina män och
förlustade sig med jagt och tornerspel.
Med tornerspelen den tiden gick sålunda till. En
rundel uthasslades eller kringstängdes med skrank, så stor, att
två eller fyra riddare derinom kunde tumla omkring med
sina hästar. De voro från hufvud till fot klädde i
jernrustning, och månge af dem hade gyllene blänkande hjelmar med
fjäderbuskar uti, och hvar och en var utmärkt med sitt
särskilda sköldmärke. Rundt omkring vädjobanan voro
läktare och säten, der konungarne och andre förnäme män samt
fruntimmer sutto att åskåda de stridande kämparne, som redo
inom skranket.
Vid slutet af ett bland dessa tornerspel i Skara, der
åtskillige Svenske, Tyske och Danske riddare hade kämpat med
vexlande framgång, öppnades skranket, och en högväxt,
ståtlig Dansk riddare red in på banan uppå en eldig, frustande
häst, hvars like det tycktes vara svårt att finna. Riddarens
namn var Magnus Dyssevald, och hans åtbörder och ord
tillkännagåfvo sjelfförtröstan och stor förmätenhet. Han var den
väldigaste kämpen ibland de Danske och utropade nu, att om
någon Svensk dristade rida in och pröfva en dust med
honom, så utsatte han sin häst och dertill hundra mark silfver,
som blefve segervinnarens lön. Länge sågo de Svenske
riddarne på hvarandra, och af konungens hofmän tycktes ingen
hafva lust att med Dansken bryta en lans. Då sågs hastigt
under Svenskarnes bifallsrop en ung, vacker riddare spränga
med sin häst inom skranket. Hans namn var Erengisle Plata.
Först red han efter riddaresed fram och sänkte sitt svärd,
vördsamt helsande konungarne; sedan red han en gång
omkring att helsa de förnäma fruntimren. Derpå redo båda
kämparne till hvar sin ända af vädjobanan, för att gifva hästarne
rum att i fullt språng bära sina ryttare mot hvarandra till
första anfallet. Oroligt väntande på utgången sutto både
Svenskar och Danskar, hvar och en önskande god framgång
åt sin riddare. Men striden blef icke länge tvifvelaktig, ty
i första sammanträffningen kastade Erengisle sin motståndare
ur sadeln. Hans ystra häst sprang lös omkring banan under
Svenskarnes glada bifallsrop. Så vann Erengisle den sköna
hästen och hundra mark och dertill bland alla de utländska
gästerna heder åt det Svenska ridderskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
