Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 14. Jordens berg och mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergsprängningar synas dessa gångar ganska tydligt. De äro fylda dels
med en oftast grofkornig granit, ur hvilken den fältspat och
kisel erhålles, som användes af porslins- och glasbruken, dels
med malmarter (t. ex. tennmalm) och andra slags mineral.
3.
De neptuniska bergarterna hafva bildats på det sätt, att
deras beståndsdelar i form af kalkgrus, lera eller sand afsatt
sig på bottnen af forntida sjöar och haf och sedermera
hårdnat till kalksten, skiffer och sandsten. Man sluter till detta
deraf, att i dessa lager finnas inbäddade lemningar efter
växter och skaldjur, t. ex. snäckor och kräftartade djur, som
lefvat i vatten, och hvilkas skal blifvit omslutna och till
efterverlden bevarade af leran och slammet på hafsbottnen.
Sådana djurlemningar få namn af petrifikat eller stenvandlingar.
Hit hörande bergarter hafva ursprungligen blifvit afsatta
i vågräta lager, men äro ofta genom senare förändringar i
jordskorpan på mångfaldigt sätt sammantryckta, omkastade
och veckade.
Vid närmare granskning af stenvandlingar från olika lager
finner man en stor skiljaktighet emellan dem, i det att några
innehålla idel djur och växtformer, snarlika nutidens, andra
åter endast lemningar efter besynnerliga djur och växter, som
icke hafva några motstycken bland de nu lefvande; och
genom en noggrann granskning af försteningarnas beskaffenhet
i på hvarandra liggande lager har man kunnat fastställa, att
de mest afvikande och ofullständiga djurslagen träffas i de
äldsta lagren, och de mest fullkomliga i de yngsta.
De äldsta försteningsförande lager i vårt land kallas
öfvergångsberg. Man träffar i dem fyra bergarter, nemligen:
sandsten, som ligger nederst, omedelbart på graniten eller
gneisen, och består af idel fina runda qvartskorn; alunskiffer,
en svart, mer eller mindre tunnskifrig bergart, innehållande
bland annat ett koligt, brännbart ämne och nämndt efter alun,
ett salt, som deraf kan tillverkas; öfvergångskalksten, som
skiljer sig från urkalken derigenom, att han vanligen icke har
kristafliniska korn, utan är jordaktig i brottet (denna
bergart lemnar en förträfflig byggnadssten, t. ex. vid Borghamn
nära Omberg); och slutligen öfverst lerskiffer, som mycket
liknar alunskiffern, men icke är brännbar såsom denna, ej
heller lemnar någon alun. Af dessa fyra bergarter finner man
på många ställen blott sandsten, på några ställen endast
sandsten och alunskiffer, på de flesta sandsten, alunskiffer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0555.html
