Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 49. Det okända härliga landet efter R. Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slätter med rika, böljande sädesfält och lummiga lundar,
välbyggda bondgårdar och gamla herresäten. »Hvad är det
för ett glänsande silfverfält, som skimrar där borta?» frågade
Harald. »Det är sjöarnas sjö», svarade svanen. När de flögo
fram däröfver, hörde Harald det mäktiga bruset från vågorna,
som dansade kring den ekbeväxta ön, som låg där ute i sjön
och inbjöd så vänligt till hvila. Men svanen flög vidare. Öfver
stora skogar och fruktbara slätter färdades de fram. Först
vid stranden af de tusen öarnas sjö sänkte svanen sig ned.
»Här skola vi dröja öfver natten», sade svanen; »men hvad
betyder det, att du har tårar i dina ögon?» »Ack», sade Harald,
»jag gråter af glädje öfver det sköna, jag i dag har sett.
Aldrig hade jag tänkt mig något så härligt.» Svanen svarade:
»I morgon skall du få se ännu mera af det härliga landet.»
Därefter gingo de båda till hvila. De lade sig på den
mjuka mossan och sofvo så skönt i den varma sommarnatten.
Harald drömde, att han var i apelsinernas land, men att
han liksom svanen längtade till de björkomkransade sjöarnas
land. Då han slutligen vaknade, var solen redan uppe.
Färden börjades därefter å nyo.
Snart sporde Harald, i det han pekade på stora, djupa,
hemska grafvar, som voro sprängda i bergen: »Hvad är det
för en underlig trakt?» »Det är verk af människohänder»,
svarade svanen. »Här hafva under många århundraden
idoga män ur jordens innandömen hämtat det hårda järnet.
Däraf hafva andra smidt plogar till jordens odling och svärd
till fosterlandets försvar.» — Snart började bergen blifva
allt högre och skogarna allt tätare. Breda älfvar brusade
fram i dalarna, och vilda forsar störtade från klippa till
klippa. Plötsligt skimrade det liksom ett hvitt sken mot
den högblå horisonten. »Ar det en flock svanar, jag ser?»
frågade Harald. »Nej», svarade svanen, »det är de snöklädda
fjälltopparna.» Harald såg och såg, och han kände, huru
hjärtat började alltmer fyllas af kärlek till det sköna
land, som han ej anat vara så nära. Han kysste och smekte
svanen, som tagit honom med sig på färden. Tiden gick
fort, men Harald märkte dock, att de äfven denna dag
varit länge på färden. Han sade därför: »Lider det ej nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
