Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 155. *Grufarbetaren af C. V. Böttiger (F) - 156. Björken efter S. Almquist och C. A. T. Björkman (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155. Grufarbetaren.
På liimlalivalfyet håller solen vakten.
Jag ser dess strålar ej, de klara, rena.
Här sträfvar mörkret att allt ljus förstena,
det oinskränkt vill här behålla makten.
Det tronar ännu i den öde trakten,
där malmens ådror sig i berget grena,
och där vid blosset krökt jag går allena
och bryter järnet ur de hårda schakten.
Tungt är mitt arbet’, grå min hjässa vorden,
men släggan ger mig bröd, och efter fröjden,
som yrar ofvan mig, jag längtar föga;
ty fliten trifs i själfva underjorden,
den Högste bor i djupet som i höjden,
och än i mörkret ler mot mig hans öga.
156. Björken.
Björken är nordens mest utmärkande löfträd och öfver
hufvud kanske det egendomligaste af alla, som förekomma
i vårt land. Dess mest i ögonen fallande drag äro den
spädhet och spenslighet, som visa sig i alla dess delar, den
smärta stammen, den spetsiga kronan, de fina kvistarna,
hvilka ofta i synnerhet hos gamla träd hänga slakt ned, de
smala bladskaften och de små, lättrörliga bladen.
Egendomlig är äfven barkbildningen. Det yttersta lagret är
nämligen mycket tänjbart. Följden däraf är, att björken mycket
länge behåller barken slät. Först vid hög ålder blir den
full af sprickor. Den yttre delen af barken kallas näfver
och består af omväxlande hvita och brunaktiga lager, hvilka
småningom falla af; alltid kommer dock ett hvitt lager att
ligga ytterst. Det är just här af, som stammen får sin hvita
färg. Dessa båda egendomligheter — den smärta växten och
den släta, hvita stammen — gifva trädet en synnerlig
lätthet och finhet. Dessa egenskaper framträda i synnerhet om
våren, då de i förening med de nyutslagna bladens ljusa
grönska och friska doft bilda ett helt af utsökt behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
