Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 172. Ångermanälfven (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att mindre, efter älfvens djup afpassade ångbåtar kunna
fortsätta upp till Sollefteå. Den kring älfven liggande
bygden döljes i ådalens nedre del mångenstädes af skymmande
berg, men från Nyland blir dalen mera öppen, så att ängar
och åkerfält tydligt träda fram i sin ljusa, saftiga grönska.
Järnvägsbron öfver Ånger man älfven.
Tidt och ofta skimrar en hvit kyrka fram mellan byar och
gårdar, som ligga strödda på dalsluttningarna. Närmare
Sollefteå blir strömdraget starkare. Med brådskande fart
skyndar älfven fram mellan brant stupande stränder, hvilka
af skogsbäckarna från de kringliggande bergen sönderskurits
i flera små, djupa, trånga tvärdalar, beskuggade af löfträd
och buskar. Mellan dessa dalkjusor utskjuta från stranden,
i synnerhet på norra sidan, vackra s. k. nipor, sällsamt
formade kullar och höjder, hvilka genom sin form och lummiga
grönska i hög grad försköna älfstränderna. På somliga
ställen, där älfven skurit sönder stranden, ligga niporna ute
i älfven såsom höga sandkullar. På deras krön frodas löfträd,
blommor och buskar, och äfven vid deras sandgula, brant
stupande sidor har en och annan björk eller fur klängt
sig fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
