Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 195. Ragnar Lodbroks saga (I) - Ragnars sista härfärd och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dig ger jag skjortan sida;
ej blef hon sömmad samman,
men af hvitgrå håren
är hon helväfd vorden.
Ej benen dig blöda,
ej biter dig svärdsegg
i helgade skjortan,
som vardt signad åt gudar.»
Ragnar mottog gåfvan, och så for han sina färde. Men
tydligt kunde det skönjas, att denna skilsmässa gick Aslög
mycket till sinnes.
Just som Ragnar och hans folk fingo land i sikte,
uppväxte en stark storm, som kastade skeppen mot stranden,
där de sönderslogos. Männen kommo dock oskadade i land.
Ragnar drog sedan upp i landet och sköflade städer och byar.
I ett af Englands riken rådde denna tid en konung,
som hette Ella. När ryktet om Ragnars härfärd kom till
honom, lät han uppbåda hvar man, som kunde bära sköld
och rida häst. Därpå tågade han mot nordmannahären men
uppmanade förut sina män, att de i striden ej skulle bära
våld på Ragnar, »ty», sade Ella, »han äger söner, som ej
skola lämna oss i fred, om han faller».
Snart möttes härarna, och striden dem emellan började.
Ragnars manskap var fåtaligt men värjde sig dock manligen.
Själf röjde sig Ragnar väg fram och åter genom Elias här,
och så väldiga voro hans hugg, att hvarken sköld, brynja eller
svärd mäktade stå emot dem. Men på honom kunde intet
vapen bita, ty han skyddades af den skjorta, som Aslög
gifvit honom. Dock lyktades striden så, att alla Ragnars
män föllo och han själf blef instängd mellan sköldar.
Man frågade honom då, hvem han vore, men han svarade
icke. Då sade Ella till sina män: »I värre mannarön skall
han komma, om han ej vill säga oss, hvem han är. Kasten
honom i ormgården, och låten honom sitta där, till dess han
säger oss sitt namn! Talar han då något, hvaraf I kunnen
förstå, att han är Ragnar, så tagen honom genast upp!»
Därpå kastades Ragnar i en ormgrop men satt där
länge, utan att ormarna gjorde honom någon skada. Ella
befallde då, att skjortan skulle dragas af honom. När detta
skett, höggo sig ormarna från alla sidor fast vid hans kropp.
Ragnar sade då: »Grymta månde grisarna, om de visste,
hvad den gamle galten lider.» Därmed förutsade han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
