Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 231. Uppsala möte efter O. Alin (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru riket skulle styras under konung Sigismunds
frånvaro. I denna »förening» intogs bland annat, att regeringen
skulle låta sig vara angeläget att främja allt, som kunde
vara till gagn för konungen och undersåtarne, och särskildt
att vidmakthålla »den rätta kristliga religionen efter den
augsburgska bekännelsen».
För att inlösa det sistnämnda löftet utfärdade hertigen
och rådet kallelse till biskoparne och ledamöterna i
domkapitlen att jämte prostar och några präster från hvart
härad infinna sig i Uppsala den 25 februari 1593. Där
skulle man öfverlägga och besluta om lära och
gudstjänstliga handlingar m. m. Karl genomdref därjämte, att
äfven rådsherrarne och adeln skulle vara tillstädes.
Sannolikt voro ock köpstadsmän från Stockholm och Uppsala
närvarande på mötet. I öfverläggningarna deltogo dock inga
andra än prästerskapets medlemmar och rådsherrarne.
Den 1 mars öppnades mötet högtidligt af riksdrotsen i
spetsen för rådet. Han förklarade öppet, att ändamålet
med mötet var att uppsätta en trosbekännelse, som kunde
föreläggas konung Sigismund till godkännande.
Dagen därpå skreds till val af ordförande. De flesta
rösterna tillföllo professorn i Uppsala Nikolaus Botniensis,
hvilken under striden om konung Johans
gudstjänstordning visat sig som en frimodig troskämpe.
Öfverläggningarna togo sin början den 3 mars. Redan
andra dagen därefter kom man enhälligt öfverens om att
erkänna den heliga skrift som enda rättesnöret för
människans tro samt de tre symbola — det apostoliska, det
nicenska och det atanasianska — jämte den augsburgska
bekännelsen såsom rätta uttryck för skriftens innehåll. När
detta var beslutadt, uppstod biskop Petrus Jonæ i
Strängnäs och frågade de närvarande: »Ären I beredda att stå
fast vid denna lära, äfven om det behagar Gud att låta
eder lida därför?» Alla reste sig upp och svarade med en
mun: »Ja, vi vilja för denna lära våga allt, hvad vi äga
i denna värld, både gods och lif.» Då utropade
ordföranden: »Nu är Sverige blifvet en man, och alla hafva vi en
Gud.» Detta skedde den 5 mars 1593.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
