Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 16. Den listiga hönan. Av Hans Aanrud. Från norskan - 17. *Kyrkklockorna. Av Carl David af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neddragna mungipor, färdig att skrika, Märta med bägge
händerna i vädret, smetiga av äggröra.
Plötsligt smällde den ena handen på Hans kind, så att
äggröran skvatt och han vacklade några steg åt sidan.
Så började bägge att gråta.
Och den gamla hönan kacklade och grälade alldeles
förskräckligt borta på gårdsplanen.
Hans Aanruä. Från norskan.
17. Kyrkklockorna.
Det är prästens barn. Nu vandra de två
med var sin skäppa så trygga
till mörka skogen, där granarna stå
med grenar, som överskygga.
De varit där förr, de minnas,
var smultronställena finnas.
Nu gå de förbi det vaggande fält,
förbi den grönskande hagen,
och vallkons klocka pinglade gällt,
och varm var eftermiddagen.
En timme, en timme bara
de skulle borta få vara.
Så togo de av den ensliga stig,
som går till tjärnen och mossen,
och flickan sjöng en visa för sig,
och fjärilar jagade gossen,
hon åtta-, han nioårig,
hon mörk och han gullgulhårig.
Nu lyser det rött bland tuvor och snår,
och smultron plockas och plockas,
men längre och längre färden går,
och snart från stigen de lockas.
Det händer så små som stora
att rätta vägen förlora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
