Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 17. *Kyrkklockorna. Av Carl David af Wirsén - 18. Kråk-Lars. Av L. Furö. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hemmet var mycket nära.
Nu äro de där — i hamnen,
i bidande modersfamnen.
Men vördige pastorn talte då:
»Vår Gud, som skyddar oss alla,
o, giv, om i världen de vilse gå,
att kyrkoklockor må kalla
som nu alltjämt mina kära
till hemmet, som städs är nära!»
Carl David af Wirsén.
18. Kråk-Lars.
Kråk-Lars var nog egentligen ett hedersnamn mera än
ett öknamn, såsom sedan skall omtalas. Men i början var
det smått med den heder, som vankades.
Lars föräldrar hade flyttat in från en avlägsen ort,
och han var en stor pojke på fjorton år, då han kom i vår
skola. Han hade svårt för att lära och var fåordig; ja
och nej var så gott som det enda man kunde få ur honom.
Att han kom från ett fattigt hem,, kunde man se på hans
kläder och matsäck. Men det fäste vi oss ju ej vid. Vi voro
inte penningkarlar vi andra heller, vi, som gingo i den lilla
folkskolan där uppe, långt, långt norrut. Det var något,
som var värre: han lekte inte, han bara stod och tittade
på oss andra. Och det var någ’ot, som var viktigare: var
han stark? Han såg ut både att vara det och att inte vara
det. Lång var han inte, men han var fast byggd och hade
försvarliga axlar. Vi måste pröva honom, tnen vem som
skulle åtaga sig detta, blevo vi ej riktigt ense om. Tänk,
om han vann! Så hände det, att en av de stora pojkarna
rusade på en av de små — han var en bråkmakare och
brukade göra så. Han var just färdig att slå till, då Lars
sprang upp från trästubben, som han satt på, och i nästa
ögonblick låg bråkmakaren i backen.
»Kastar du dig på småkrypet, så kan du få krypa
själv», sade han, ursinnig av vrede, och höll med bägge hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
