- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
44

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 19. Greta och hennes djur - 6. Greta leker menageri. Efter Eugenie Beskow - 7. I skogen. Efter Eugenie Beskow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och så är det bra med det också, att man bär sin gunga med
sig överallt.»

»Ja», sade Anna intresserad, »och bäst det är, så kanske
vi a’ små ormar, som kilar omkring på gräset. Men små
ormar är ingenting annat än svans. De har inga ben och inte
något huvud och inte något bröst och ingen mage, de är bara
svans alltihop. Jag tycker, att det skulle kännas
besynnerligt att vara svans ... säg, Greta!»

»Å, vad du är dum!» sade Greta. »Tror du, att ögonen
kan sitta på svansen ? ögon måtte du väl veta att ormar
har. Och eftersom de har ögon, måste de också ha ett
huvud att ha ögonen i. När jag har fått reda på allting om
däggdjuren och fåglarna, så ska jag ta reda på allting
om ormarna också.»

»Det ska jag göra också», sade Anna, »när jag blir
så stor som Greta.»

Efter Eugenie Beskow.

7. I skogen.

Var i all världen är det så roligt som i skogen
om sommaren ? Man kan tröttna på att leka
springlekar på gården och att läsa i roliga böcker. Men inte
blir man trött på skogen. Skogen är så stor och rik. Den
lockar en på strövtåg in i sina dunkla gömmen. Och när
man har strövat sig trött bland klippor och snår, hur
härligt är det inte då att ligga stilla på mossan och lyssna
till skogens röster!

Alldeles bakom trädgården låg björkdungen. Så fin
och vacker den var om våren, den hagen, när
sluttningarna voro översållade med vitsippor och björkarna hade
ljusgröna blad!

Greta klappade de vita stammarna. Och visst kände
björkarna, att Greta höll av dem. Björkar och granar och
alla träd i skogen visste, att Greta var deras lilla vän.
Björkarna logo mot henne, och granarna sträckte
beskyddande sina grenar över henne, och alla träden viskade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free