- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
50

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 19. Greta och hennes djur - *10. Haren. Av Anna M. Roos - 11. Kvirr. Efter Eugenie Beskow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Å gren satt en skata och gluttade,
skrattade och gluttade ned:

»Bevars, vad den stackarn han skuttade!

Aldrig så har han nå’n fred!»

Anna M. Boos.

11. Kvirr.

En gång hittade Greta en snöskatunge på en av
gräsmattorna i trädgården.

Han hade visst gett sig en smula för tidigt ur boet,
för han kunde inte flyga än, då Greta fick fatt i honom.
Men han var minsann inte ängslig av sig utan skuttade
dristigt omkring och gav till små livsglada skrik.

Det var rakt inte möjligt att låta honom hoppa ifrån
sig, tyckte Greta. — Vem vet, mot vilka ödeai han kunde
hoppa i sin oskuld? Kanske rakt i gapet på katten!

Och Greta kastade sitt förkläde över honom och tog
honom.

Men detta avbrott på upptäcktsfärden misshagade den
lilla krabaten synnerligen. Han högg efter Gretas fingrar
och slog häftigt med vingarna för att komma loss.

Och inte blev han belåtnare, sedan han kommit i bur.
Han hoppade upp och ner framför gallret och ville inte
äta en bit av alla de läckerheter Greta frestade honom med.

Greta tänkte, att det var bäst, att hon släppte ut
honom igen nästa dag, så snart solen började skina, och
sedan vaktade honom hela dagen för alla faror. Inte ville
Greta, att han skulle längta ihjäl sig.

Men nästa dag hade våldsamheten redan gått ur honom.
Han putsade lugnt sina fjädrar och sträckte på sina
stubbiga vingar, hoppade omkring i buren och plockade upp
brödsmulor, tog sig en djup klunk ur vattenkoppen och
tittade sig nyfiket omkring.

Det var förunderligt, hur fort han blev tam. Efter
några dar kunde man släppa ut honom på gården, och han gjorde
intet försök att fly. Greta hade ställt en badbunke framför
buren. Den lilla fågeln plumsade strax i och tog sig med
tydlig förtjusning en grundlig blaskning. Därefter styrde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free