Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 24. Min lapphunds ögon. Av Hugo Samzelius (Jultomten) - 25. *Gamle Trygg. Av Paul Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och språkar med honom, och han tycker därför icke
om att bliva åsidosatt eller försummad. Han vill såsom
hus-bonds gode vän alltid vara med i ett sällskap. Vanligtvis
ligger ,han då vid mina fötter och ser på mig med stora,
djupa ögon, eller också kryper han under den soffa, där
jag slagit mig ner.
När Nalle blir varm om hjärtat, mörkna med ens
hans ögon. De bliva då mörkbruna, med ett fast och starkt
uttryck i pupillerna. Äro vi ensamma — och det äro vi
så ofta,— bruka vi vanligtvis språka med varandra. Jag
klappar och smeker min kära hund samt talar till honom,
och han å sin sida ser på mig så varmt och innerligt,
ser mig rätt. in i ögat. Äx jag ledsen, delar han min sorg
— ja, jag känner det—,och är jag glad, delar han också min
glädje. Han är så mycket för mig, denna hund, att det
kommer att vålla mig outsäglig sorg den dag jag måste
förlora honom och icke längre mot mitt knä och under min
smekande ,hand vidare får känna hans lena huvud. Han
säger mig ett fullständigt hjärtevarmt god natt och ser mig
långt in i ögat, innan han hasar sig under min säng och lägger
sig till vila. Han säger mig även god morgon och knuffar mig
på armen, när han tycker jag sovit länge nog och att
det är tid att stiga upp. I hans öga ligger själ, i hans
vänlighet, älskvärdhet och trohet röjer sig själ. Många andra
hundar äro såsom han, det vet jag mycket väl, men denne
lapphunden Nalle är min gode och oegennyttige vän, som
älskar mig och är förtjänt av att jag sålunda berömmer
honom.
Hugo Samzelius.
25. Gamle Trygg.
Troget gamle Trygg bevakat
hus och hem i inånga år,
levde nu på nåd allenast.
Sedan gikten blev för svår,
fick han flytta ur sin koja,
slapp att bära band och boja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
