- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
76

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 27. Trastlåt. Efter Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redan sent; solen skulle just till att sjunka bakom
Fängen-hällarna. Men han kunde inte komma sig för med det
heller, ville gärna visa de fjälliga kräken, att han inte var en,
som gav sig, och skämdes väl också för att komma hem så
där tomhänt.

I småskogen på Storgårdsnäset bodde en taltrast. Han
hade just vid den här tiden fått sitt bo färdigbyggt i en tät
gran. Den låg nära sjön, där han själv tog sig de härligaste
bad varje klar morgon, och i vilken hans trogna maka hade
den präktigaste spegel. Hon låg nu och ruvade i boet. Han
hade nyss sett om henne och serverat henne en stadig
kvällsmåltid och kunde ostörd ägna sig åt sina egna nöjen och
betraktelser.

Han flög upp högst i toppen av en an,nan gran nära
boet för att njuta av kvällens frid och uppstämma sin
aftonhymn. Då fick han syn på pojken i ekan, och som han
kände igen honom och kände sig vänligt och meddelsamt
stämd mot hela världen, tyckte han, att han kunde språka
bort en stund med ynglingen. »Metar du, metar du, Ola?»
ropade han därför och nickade.

Det dröjde en stund, innan pojken upptäckte honom. Han
tittade sig omkring, såg arg ut och svarade ingenting.

»Nappar det, Ola?» ropade taltrasten åter. »Flytt’ dig,
flytt’ dig, flytt’ dig, Ola!» Pojken svarade inte nu heller.
Det kokade i honom, och han satt och tänkte på alla
historier de berättade om taltrasten där i trakten. Det
.var en pratmakare, som kunde reta .gallfeber på folk.
För varje ny historia, som Ola kom ihåg, vart han allt
argare och mörkare till sinnes. Men det visste inte
taltrasten, han satt och språkade och ropade i all vänlighet.
»Dra opp. dra opp — dra opp, Ola! Fick du ingen ,—
fick du ingen ? Spott på, spott på, Ola!»

Då kunde inte Ola styra sig längre. Han rodde i land,
gav sig in i småskogen och började leta. Det tog en stund,
innan han fick tag i vad han sökte; men till slut hov han
upp ett den onda skadeglädjens hesa skatskratt, när han såg
trasthonan flyga fram ur en yvig gran. Han lyfte upp ett
par breda, täta grenar och såg boet ligga där inne2 fint rappat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free