Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 27. Trastlåt. Efter Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väl skyddat mot både blåst och regn och onda ögon, en
fördold skattkammare, vars skatter utgjordes av fem vackert
blågröna och mörkprickiga ägg. Han drog fram boet, rev
det i små bitar, stoppade ett av äggen i fickan och krossade
de andra mot en sten. Så gick han sin väg, sköt ut ekan
och rodde hem över det rödskimrande vattnet.
Trastherrskapet flög efter honom en bit och kvittrade
och pep. Sen flögo de tillbaka till granen som för att titta
efter, om inte alltihop ändå bara var en hemsk dröm, om inte
boet, när allt kom omkring, fanns kvar där inne. Nej, där
fanns bara mörker och tomhet. Taltrastens trogna maka satte
sig, just där boet legat, jämrade sig och såg dyster ut.
Taltrasten talade tröstens ord till henne: de skulle bygga ett
nytt bo i morgon dag. Det skulle gå i ett nafs, och hon skulle
snart ha en hel hop nya ägg att ligga och ruva på. Det halp
föga. Hon var lika nedstämd och förtvivlad. Men hon följde
honom i alla fall, när han flög bort och såg ut en plats för
deras nya hem ett stycke därifrån.
Även där i närheten stod en hög gran, den högsta på
hela näset — en den rakaste och smäckraste tornspira mot
rymden. Taltrasten svingade sig upp i toppen på den, och
aldrig hade han suttit så högt och fritt och härligt, tyckte han.
Det var en plats för en spelman! Och det var en syn för en
fågel, den man såg däruppifrån. Solen hade sjunkit nu
bakom bergen, men hela synranden flammade röd både i
väster och öster, som om en skogseld ginge fram över bergen
runt omkring. Högre upp lyste rymden klargrön, och
där-ovan stod det höga valvet utan ett moln, klarblått och fullt
av ett blekt men dock varmt ljus. Och under sina ögon hade
man sjön, utan en krusning, blank och lysande som rött isiden,
och kring den de skogklädda höjderna, gröna, blå, violetta.
Vilka färger, vilken glans, vilken glädje i himmel och på
jord! Hans hjärna var yr och het av de senaste upplevelserna
och hans själ bräddfull av en hop starka, stridiga känslor.
Det var sorg över boet och äggen och oro för hans hjärtas
älskade, som satt där nere i snåret i saknad och svårmod.
Det var bitterhet mot fridstöraren »och hela hans släkte,
och med den blandade sig hat till alla falska, smygande rov-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
