Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 30. En vargunges öden och äventyr. Efter Jack London. Från engelskan - 6. Det första villebrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan framtassarna och gnällde. Men slagen blevo allt
häftigare. Det var riphönan, som kommit tillbaka till sitt plundrade
bo, och hon var alldeles utom sig. Då blev han ilsken. Han
rätade upp sig, morrade och slog ifrån sig med tassarna. Han
högg sina små tänder djupt in i hennes ena vinge och ryckte
och slet i den av alla krafter. Eiphonan stretade emot och
slog honom fortfarande lika ursinnigt med sin andra vinge.
Detta var hans första strid. Han kände sig helt stolt. Han
glömde all sin fruktan för det okända. Nu var han inte längre
Varg på krigsstråt.
rädd för något. Han höll vingen fast mellan sina tätt
hopbitna tänder och morrade ilsket på samma gång. Ripan drog
honom med sig ut ur busken. Och under hela tiden skrek
hon och slog honom gång på gång med sin fria vinge, och
fjädrarna yrde omkring som ett snöfall. Vargungen var
uppretad till yttersta grad. Hans släktes hela stridslystnad
hade vaknat inom honom och sjöd genom hela hans varelse.
Efter en stund upphörde ripan att slå. Han höll henne
fortfarande fast i vingen, och de lågo på marken och sågo på
varandra. Han försökte morra hotfullt och ilsket. Hon
hackade honom på nosen, som ännu var öm efter hans före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
