- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
93

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 31. Ur Gammelgäddan i Vassviken. Av Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pilar utefter vattnet, doppade sig ett tag och sköto upp mot
skyn igen. Och rätt som det var, kom en svala skjutande
rakt emot henne, doppade sig tätt framför hennes huvud —
och blev kvar där nere. Gammelgäddan hade bara behövt
sträcka på sig, öppna gapet och smälla ihop det igen. Det var
en läckerbit. Kramsfågel!

När hon sålunda berättat en stund, var hon åter hunffriir.

1 O O

Småfiskarna visste det, och ett tu tre, innan hon kommit
till slutet på den sista historien, var det tomt omkring
henne. Hon snurrade runt och såg sig om; inte ett liv, de voro
som bortblåsta varenda en.

Hon fick ge sig ut på jakt igen, och det dröjde inte
länge, förrän hon i alla fall fått sig en trind och trevlig
abborre.

Men det går, så länge det går.

* *

*



s

Det var några mörtar, nära släktingar till Silverling.
De hade sammansvurit sig att störta envåldshärskaren. Och
de hade kokat ihop en plan, som hade alla utsikter att
lyckas. Den var byggd på en ryssja, som nyligen lagts ut
längst in i Yassviken, och på en sträng befallning till alla
traktens fiskar att hålla sig väl gömda ett pa? dar.
Gammelgäddan skulle att börja med ställas på svältkur och göras
riktigt glupsk och vild.

Det tycktes gå efter beräkning. De sammansvurna
följde henne troget på vederbörligt avstånd, vart hon for.
Och hon for vida omkring, hälsade på i närbelägna vikar,
strövade bland holmarna, gick upp i bäckar och åar, stod i
timtal och väntade vid grund och vålar. Men överallt var
det lika dött och tomt. Hon magrade och blev nervös, vilket
hjärtligt gladde och tillfredsställde mörtarna.

Så en midnatt stod en av dem, det var Silverlings bror,
i närheten av ryssjan. — Han hade sett, att hon höll till
där inne i vassen. Och snart såg han henne närma sig. —
Han låtsade om ingenting, stod bara kvar och såg omedveten
ut. Allt närmare kom hon — nu var hon knappt mer än en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free