107 (Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 34. Svante åker på berg. Av Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klippan. Han gick uppför branten, stannade på toppen och
ställde sig att titta ned.

Klippan var jämn och slät. Inte så mycket som litet
mossa växte på den, och innan Svante visste ordet av, hade
han satt sig på baken och åkt ända ner i gräset, som växte
nedanför.

Det gick som en dans, och Svante började skratta i
ensamheten.

Så gick han upp igen och åkte en gång till. Han blev
riktigt munter. Det gick så fort, så att det ven om
öronen, och han stötte sig inte det minsta på gräsvallen. Svante
hade hittat på, att man kunde åka kälkbacke mitt i
sommaren utan kälke. Och han tänkte, att det skulle han tala
om för de andra plojkarna. Ju längre han åkte, desto
roligare blev det, och Svante åkte både länge och väl i sitt
anletes svett.

$ ❖

Under tiden hade mamma tittat ut genom fönstret och
undrat, vart Svante hade tagit vägen. När hon inte såg
till honom, gick hon ut i köket och frågade jungfrurna.
Så kom pappa ut på backen och började ropa, och till sist
skickades Olle ut för att leta reda på Svante och säga
till, att han genast skulle komma hem.

Olle blev mycket ond. För han hade just fått tag i en
lots, som var ledig, och som höll på att sätta fast rån på
hans storsegel. Han ville inte gå ut och leta efter Svante,
men han var så illa tvungen förstås, och han lovade högt och
dyrt, medan han gick och snokade mellan bryggorna, att fick
han bara tag i Svante, så skulle han ge honom.

Svante visste inte om någonting, där han satt och åkte
utför berget. Han åkte och åkte, sprang uppför berget och
åkte utför igen, försökte, hur det skulle vara att åka på
fotterna, trillade på huvudet utför berget, sprang uppför
igen och började på nytt att åka på det naturliga sättet.
Men bäst det var, fick han höra Olle, som stod nedanför
berget och skrek, så det skallade: »Svante! Svante!»

\

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lffsp/12/0119.html

		Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 / 107 (1911-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|