Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 35. Svante trillar i sjön. Av Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då backade båten och lade i land. Och så skulle Svante
kasta i land linan. Då var han styrman och skulle ställa
sig på landgången och ta ejmot biljetter. Pudel var
passagerare, och Svante lekte, att hän hade taplpat biljetten.
»Får jag be om biljetten?» sade Svante.
»Voff!» sade Pudel.
»Vasa ? Har du ingen biljett ?» sade Svante.
Pudel skällde igen.
»Då får du inte komma i land», skrek Svante.
Han sprang fram emot Pudel och skulle knuffa till
honom. Men Pudel hoppade undan, Svante snavade — just
på det stora hålet, där han brukade ligga och kika på
fiskarna,— och innan han visste ordet av, låg han pladask i sjön.
Där låg nu Svante och plasikad© — styr.man och
kapten och hela härligheten. Svante kände, hur han blev våt,
och hur han sjönk. M-en han blev inte just rädd. Ty han
var van att doppa huvudet under vattnet, när han badade,
och han trodde, att han skulle komma upp igen. Det gjorde
han också. Han fick huvudet upp över vattnet, och
han plaskade och slog ’med händerna alldeles förtvivlat.
Men han kände, att han inte kunde hålla sig uppe utan
skulle sjunka igen. Då blev Svante rädd och satte till
att skrika, så mycket han orkade. Men i detsamma fick
han munnen full av vatten, och så sjönk han igen.
Då hade det allt varit slut med lille Svante, om inte
Pudel hade varit. Pudel stod på bryggan och gnällde och
jämrade sig. Han sprang i land och stod där och viftade
med svansen. För han trodde förstås, att Svante skulle
komma upp igen, som han brukade göra, när han badade.
Men när Pudel såg, att Svante sjönk andra gången, då
förstod Pudel, att inte allting var, som det skulle vara. Så
kom han ihåg, att han kunde bära träbitar i land, och så
gav han sig i efter lill*e Svante. Och just som Svante kom
upp för tredje gången, så hann Pudel fram och nafsade ett
duktigt tag i Svantes tröja.
Det var ett svårt arbete för Pudel. Ty Svänte var
den tyngsta bumling han någonsin släpat i land. Pudel höll
styvt tag och drog och knogade. Hålla Svante över vattnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
