Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 35. Svante trillar i sjön. Av Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av järn. Så fanns där potatisskal och äggskal, och längst
nere på bottnen såg Svante tydligt skrovet på en liten båt,
som hade sjunkit.
Svante vände sig om och tittade uppåt backen.
Nej, där fanns ingen. Där fanns bara Pudel, som stod
bakom honom, viftande med svansen,, och såg intresserad ut.
SvUnte visste mycket bra, vad det betydde. Ty Pudel
hade lärt sig att springa efter saker, som man kastade i
vattnet. Det hade gått så till, att det fanns på ön en
annan hund, som var mycket skicklig i den konsten. Han
simmade efter käppar och grenar långt ut i vattnet, bar dem
i land och lade dem framför sin herre. En dag kom den
främmande hunden och viftade på svansen åt Olle, för att
han skulle kasta i något, som han fick simma efter. Pudel
var med, och när han såg den andra hunden simma efter
träbiten, stod Pudel på stranden och tjöt. Olle kastade i
träbiten en gång till, och den främmande hunden skulle
just simma efter den. Men då reste Pudel borst,’ morrade
ilsket åt den främmande hunden och sam själv efter
träbiten. Han ville förstås vara lika god han .också.
Sedan den dagen sam Pudel efter allt, vad man kastade i
åt honom, bara det kunde flyta. Och nu stod han på
bryggan och viftade på sin stubbiga svans.
Svante visste mycket väl, vad det betydde. Men han
tordes inte låta Pudel simma. För pjappa hade sagt,- att
Pudel inte fick bada mer än en gång om dagen. Och det
hade han redan gjort.
I stället tog Svante sig för att gå fram och tillbaka
på bryggan, hack i häl följd av Pudel, som spetsade
öronen och undrade, vad det var frågan om. Det kunde Pudel
inte förstå. Men Svante hade i tankarna börjat att leka
ångbåt. Bryggan Var lång och gick i krok. Svante satte
händerna i fickorna och skrek gällt. Då var han kapten,
som stod på komlmandobryggan och blåste i pipan. Så satte
han ut truten, (så mycket han orkade, och sade: »Hs,ch,!
Hsch! Hsch!»
Då gick båten.
Så visslade han en gång till, och så sade han »Hsch».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
