- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
127

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 40. En gosses bragd. Av Nina Moe (Jultomten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nej, alla karlarna voro svenskar eller finnar. I
detsamma kom Joakim nedäntrande från masten. Styrmannen
frågade honom: »Joakim, du är ju barnfödd här?»

»Ja.»

Kaptenen vände sig till styrmannen: »Ge honom något
varmt!»

»Nå, tror du, att du kan hjälpa oss in?» frågade han
gossen.

Joakim såg på kaptenen med stora, stela ögon och utan
att förstå. Men denne fortfor: »Tänk, om du komme hem
och överraskade din mor!»

Joakim blev röd i ansiktet. Han begrep allt. Blodet
strömmade åter snabbt genom hans ådror.

»Ja», stammade han, »om kapten törs våga skutan, så —
jag känner vart skär, var holme — bara det vore litet
ljusare ...»

Kaptenen klappade honom på axeln.

»Du ,ä.r väl den förste fjortonårige lots, som lotsat in
en skuta. Se upp bara! Vi har intet annat val. Låt oss i
Guds namn försöka!»

Joakim liksom vaxte i stövlarna — hans stolthet, ty han
hade ärvt dem efter far, — lade huvudet på sned och kikade
spanande ut än åt babord, än åt styrbord. De milda,; blå
barnaögonen blevo skarpa som på en gammal lots.

»Jag tror vi ska hålla åt lovart», sade han blygt och
osäkert. »Just här på östra sidan är en led.» Men när han
började förstå, att han var sitt uppdrag vuxen, togo ivern,
stoltheten och hemlängtan alla hans krafter fångna. Högt
och bestämt ljöd hans kommando, där han stod, den lille
käcke lotsen, uppe på en stump av relingen och höll sig
fast i vanten.

»Ett streck mer åt lovart! Där har vi leden.»

»Tror du det går, pojke?»

»Ja då! Eveline från Tvedestrand gick den här vägen
i fjol. Hon var fullastad och låg djupare än vi. Fall! Fall!
Nedanför det där långa skäret måste vi. Längre upp är
ett grund. Finns ingen annan råd än att gå över det. Hop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free