- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
128

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 40. En gosses bragd. Av Nina Moe (Jultomten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pas sjöarna bär oss. Så, nu rök sydvästen! Mera styrbord!
Vi måste fram ...»

De seglade, så att sjön iskummade. Det ven i tackel
och tåg. Skonerten flög fram och lyftes som en boll av
vindstötarna. Plötsligt sprang surrningen på brämseglet med
en väldig knall, och lik en jättelik, svart vinge bredde
seglet ut sig.

»Kapa, kapa!» skrek kaptenen. Raska händer förde
yxorna. Seglet försvann för ut i mörkret och snötjockan.
Men först hade det gjort sin tjänst: det hade lyft skutan
över det värsta grundet, fastän icke utan skrapande och
slitningar, så att hela fartyget skälvde som i kramp från
fören till aktern.

»Du seglar oss i sank, pojke!»

Kaptenen stod blek.

»Ånej», ,sade Joakim skrattande. »Rätt nu ligger vi i lä,
så tryggt och lugnt som i mors dragkista. Nu a vi som
hemma...»

Man kan förstå, att det bleV förskräckelse i Ann-Maris
koja ute på Holmen, när någon bankade på där
juldagsmorgonen i själva gryningen. Hon låg ännu till sängs i den
breda fållbänken, med ett barn på var arm, och drömde just
om stora, bruna hästar, och det betyder lycka.

Kaptenen följde sj,älv Joakim i land och berättade om
hans bragd. Den var så mycket mer betydelsefull, som det
visat sig, att fartyget sprungit läck, redan innan de bestämde
sig för att söka hamn. Hade inte Joakim varit, skulle de nu
alla ha legat på havets botten. Det var kaptenens mening.

»Det var Vår Herre, som klarade skutan», sade
Ann-Mari långsamt, där hon stod, blossande röd av glädje och
stolthet. Och hon strök gossens hår.

»Joakim var blott hans redskap», tilläde hon.

»Yisst det», sade kaptenen leende. »Men en rask och
oförfärad pojke är ett redskap, som ej blott hans mor utan
även hans fädernesland kan vara stolt över.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free