Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 2. Glasögonkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drygt och klev fram. Han hade stått och tittat på
glasögonkarlen och genast fått se framsidan av huvudet. Därför
blev denne för honom en vanlig människa med ögon, där de
skulle sitta, och de ögonen voro till på köpet för den, som
likt Månke tittat på dem i smyg, bara goda, inte alls lika
rösten, som var sträv och skrämmande.
»På det viset — att här finns ännu mer med småfolk!
Här en och där en till! Två, tre, fyra, fem .förut! Finns det
kanske lika många kvar därute, som är lika morska, som
de här bägge sista? Foder har de burit åt geten! Kl,uck,
kluck!»
Det lät, som om mannen skrattade.
»Yar tänker lilldrängen här hysa geten i natt, om det nu
bara är en — eller har han kanske tagit foder med för hela
tjoget getter? — Ja, säg ifrån med ens, om ni har fler!»
»Neej, vi har inte mer än en», försäkrade Månke med
en stor, allvarsam blick upp mot de plirande ögonen.
»Brukar ni ha’na i sängen eller i spisen — va?»
»Gullspira ligger var som helst. När det var riktigt
kallt på halmen i stugan, då vi pojkar låg på golvet, så tog
vi dit Gullspira till oss. Det vart liksom varmt av’na!»
»Ja, och så slapp hon frysa själv ute i lidret. Det var det
du mest ängslades för, du», föll Maglena in.
»På det viset — att hon ska ha bäddat åt sig, geten!»
»Neej, inte att hon bryr sig mycket om det, för hon
lägger sig ändå, om det också är obäddat», försäkrade Månke.
»Hon är aldrig noga paet, Gullspira.»
»Kluck, kluck!» Glasögonkarlens axlar skakade.
»Om du skulle be’na stiga in och hålla till godo med vad
en har att bjuda på.»
Månke gick storbelåten till dörren. »Var så god och stig
in, Gullspira, och håll till godo!»
In steg Gullspira med högburet huvud. Hon såg sig
om bland barnen, varsnade Anna-Lisa, som vispade om sirap
i drickesskålen, trippade fram till henne och gav henne en
liten jmff med hornen.
»Gullabarnet mitt! Hon vill bli mjölkad. Det är den
tiden nu, så som en ändå har dragit’na hela da’n.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
