- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
161

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 2. Glasögonkarlen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det blev ett ömkande, smekande sorl bland barnen.
»Fina Gullspira, granndocka, lill’pärla!»

De föllo på knä runtom henne på golvet, ströko och
smekte henne, så som de väl aldrig smekt mor eller varandra.

»Hon tänker väl, att vi är hungriga förstås, lilFpigan.»
Maglena drog getens smala nos mot sin tunna kind.

»På det viset, att hon brukar tänka på så’nt också»,
kluckade karlen, som också gav Gullspira en smekning längs
ryggen.

»Ja, och nu kommer hon då riktigt med grädde till
kaffet, som vi ska få. Det är färdigt nu», småmyste Anna-Lisa,
för vilken drömmen om kallgröten mer och mer syntes bli
verklighet.

Hon lyfte den trebenta kaffekokaren från det
flammande bålet på spisen, lade, som sed var, ett par duktiga
saltkorn i den och spolade litet kallt vatten över den för att
påskynda avklaringen.

Ante och Maglena hade röjt av bordet. Gröttallriken
och gamla grötrester, förvarade i skafferiet ute på
förstu-gukvisten, sattes fram med sirapsdrickat till. Strömming,
som doftade nystekt, och som var salt, så det sprätte om den,
fanns även och bröd till, rent av så my.cket de ville äta.

Det var med stor andakt, som barnen med knäppta händer
läste bordsbönen inför en sådan anrättning.

Glasögonkaxlen snöt sig och haltade runt i rummet,
alltjämt mumlande: »På det viset! Så där många skulle
de ha varit här också, men alla har gått.»

»Ska inte getmadamen vara med vid bordet?» sporde
hanj när han stötte på Gullspira, som liksom tankfull stod
invid elden och idisslade.

»Joo, om hon får lov så! Hon äter skal och ben och
allt, som blir över. Var så god, Gullspira!» Månke
makade ner allt, vad de kunde undvara, i sitt lilla barmskinn
av gammalt läder och lät geten äta, samtidigt med att
han åt själv.

Rätt som det var, rullade småstintorna ner i golvet
och somnade. Glasögonkarlen hade gått ut ur stugan.
Anna-Lisa hällde upp kaffe i några omaka men riktigt granna

11—220605. Läseboken. Parallelluppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free