Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 2. Glasögonkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koppar, som hon letat rätt på i skåpet. Det var något till
gott att få i sig det goda, varma kaffet efter den
visserligen så rara men ändå kalla maten.
Karlen kom in med fånget fullt av halm. »Det här
tror jag skall förslå för både folk och fä.» Han bredde ut
halmen på golvet, på lämpligt avstånd från spisen och
eldgnistorna.
Gullspira visade sin erkänsla genom att genast gå fram
och nappa i sig några av de tomma axen och sedan stolt
och behagfullt kliva in i halmen och lägga sig till ro för
natten. Ante satt kvar vid bordet och tackade med sänkt
huvud Gud för maten. Så steg’ han upp, tog småstintorna,
en efter annan, klädde av dem halsdukspaltor och
schaltrasor och lade dem så i halmbädden med deras huvuden emot
getens varma ragg.
»På det viset — kluck, kluck!» Glasögonkarlen stod
och stirrade på de små där på halmen. Söta, rara barn voro
de, med ljuslockigt hår, fin.a små ansikten, fastän så bleka,
så tunna, med frostbitna små näsor. Han drog fällen från sin
egen säng och ville hölja över dem. Men Ante höll honom
tillbaka.
»Kära, gör inte det, ta inte av er själv! Vi har
fårskinnsfällen ute på kälken och kläderna, som vi tar av
oss.»
»Jag har en skinnfäll i lillkammaren också. Tag
fällen, ni!»
Glasögonkarlen gick in i vad som väl var
lillkammaren genom e^. dörr bakom spisen. Han kom ut igen med
en riktigt snygg fäll över armen. I ena handen höll han
en halvstopsbutelj och i den andra ett sprucket dricksglas.
»Nu ska en så rejäl liten karl, som har slitit så ont
hela da’n, ha sig, vad gott är. Se här, en ordentlig sup,
det gör gott i skrovet.»
Han fyllde glaset till mer än hälften. »Jag plär alltid
själv supa ur buteljen och kan ha i mig, hela
fjärn-deleix i ett drag. Men något mått på så vis om hur
mycket en ska ta i sig, kan ju inte den ha, som inte är
fullt van. Halva dricksglaset tänker jag ska svara emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
