Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 53. *Tomten. Av Viktor Rydberg - 54. *Julgranen. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Viktor Rydberg.
54. Julgranen.
Min fader var en jättekung,
som rådde över fjällen,
min moder var en tuvas ljung
så röd som junikvällen.
Min broder var en fors så strid,
min syster var en stjärna blid
på mörkblå himlapällen.
Jag växte upp i öde mon
vid djupa insjöns branter.
Det höga berget var min tron
med furor som drabanter.
Uti min krona stjärnan sken,
och månen hängde på min gren
med frostens diamanter.
Ty jag var skogens unge prins,
rak som ett ljus var stammen.
Den snälle ekorrn än jag minns,
som tog sitt hopp vid dammen.
Och i min topp sjöng trasten skön,
när skogen höll sin morgonbön
och ekot sade amen.
Då kom en mulen vinterdag
en pilt med julestjärna,
han såg på mig, han högg ett tag,
han högg i bark och kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
