- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
180

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 56. När far och mor hade ont om pengar. En julberättelse. Efter Bernt Lie. Från norskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men pojkarna höllo i sig och gingo slutligen till far i
alla fall — för av honom fingo de naturligtvis.

Då pojkarna kommo ut i förstugan från kontoret,
hade de kronorna i fickan och voro högst belåtna. Usch!
Tora tyckte, att de voro som små rovdjur: bara krafsa åt
sig och gå bort med pengarna från fars portmonnä — bara
riva upp hålet! Så fick hon dem båda in i en vrå i förstugan
och viskade: »Här är två kronor ur min sparbössa. Gå strax
in till far med pengarna — strax — och säg, att de inte
behövs! Hör ni, strax — så!»

Och de dumma pojkarna blevo i hastigheten rent av
övermannade av Toras bestämda uppförande — stodo där
med var sin krona i handen och gingo utan vidare
övervägande rakit in till far.

Pengarna behövdes inte mera. —

Far satt fördjupad i sitt arbete, såg tankspridd ut och
tog emot sina två kronor.

»Jaså — nå — hm — adjö!»

Dagarna gingo, och Tora märkte nog, hur mor sparade.
Å, hon såg det så väl. Mor, som var så förtjust i kaffe,
slutade upp med eftermiddagskaffet. Och hon åt nästan
ingenting till middagen. Tora själv ville alls inte ha mera,
så att mor ofta blev bekymrad och talade om att barnet
alldeles förlorat aptiten. Men gossarna — de åto glupskt,
de. O, sådana odrägliga pojkar! Det riktigt skar Tora i
hjärtat, för var gång de bara räckte fram tallriken: »Mera!»

Och till slut var det så; att hon kände det svårt, var
gång gaffeln högg i tallriken eller soppskeden slank in i
munnen på dem.

»Jag tycker lilla Tora ser klen ut, jag», sade far riktigt
orolig. »Det är visst något slags bleksot.»

Nej då, visst inte — inte alls! Om ändå de där
pojkarna inte ...!

Hon kunde ju inte tala med dém om skulden — de
voro ju äldre än hon och därtill pojkar! Sådana där
pojkar — det är då konstigt — förstår sig inte på sådant. Bara
fara omkring och stoja och äta som vargar, läsa läxor och
gå på skidor!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free