Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 56. När far och mor hade ont om pengar. En julberättelse. Efter Bernt Lie. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tora neg och tackade så mycket och visste i sin glädje
inte alls, vad hon skulle säga.
Så gick hon. Och på hemvägen var hon inne hos
konditor Möllhausen och köpte två små marsipangrisar åt
pojkarna. Och hem sprang hon sedan med bankboken och sedeln
tryckt mot bröstet och marsipangrisarna och Kristensons
paket i klänningsfickan. Hon var så glad; att hon nästan
inte märkte, hur lång vägen var, sprang hela tiden.
Och så bleV det julafton.
Mor klädde julgranen. Far satt på kontoret på
eftermiddagen, och barnen måste vara i matsalen till klockan
sex. Då skulle det börja. De hade iskickat in sina små paket
till mor, som skulle ordna dem omkring julgranen. Tora
hade förseglat bankboken med hundrakronorssedeln uti och
de två kronorna ur sparbössan, inlagda i vitt papper, och
skrivit utanpå,så vackert hon kunde: »Till mor och far från Tora.»
Gossarna höllo på att sätta in sina skolfotografier i
ramar, som de hade köpt till dem. Det var deras julklapp
till far och mor. Men ramarna voro svåra att få att passa
— och så gingo de in till far för att få hjälp.
»Men, mina snälla gossar, ni fotograferade er ju inte ?»
sade far. »Jag fick ju pengarna tillbaka.»
»Ja; men Tora...»
»Tora ?»
»Ja, det var hon, som... Hon gav oss pengarna ur sin
sparbössa och sa, att vi skulle lämna tillbaka till dig
dem vi hade fått.»
Båda gossarna skämdes nu — de hade inte tänkt på
detta förut. Men far hjälpte dem med ramarna och sade
ingenting. Då han var färdig därmed, tog han ut ur sin
portmonnä två kronor.
»Hör på, gossar, nu ska ni ge Tora var sin krona
utom den andra julklappen, och så ska ni veta, att Tora
är en liten snäll och rar flicka, och vara riktigt goda och
snälla mot er syster, aldrig mer reta henne eller vara svåra
mot henne. För hon är snällare än någon av oss.»
Gosisarna lovade det, riktigt högtidligt, och de menade
det också, det är säkert. Och så gingo de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
