Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 56. När far och mor hade ont om pengar. En julberättelse. Efter Bernt Lie. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan slog sex — och upp flögo båda dörrarna. Far,
Rolf, Tora och Petter kommo in, tjänstflickan kom från
köket, och mor tog emot dem vid den stora, härliga, av ljus
tindrande julgranen.
Så blevo omsider julklapparna utdelade. Var och en
tog sina och lämnade fram dem.
Då Tora lämnade sitt vita papperspaket till far och
mor, sade far: »Nej, men vad kan detta vara?»
Långsamt tog han upp det. Mor stod bredvid och strök
Tora över håret.
»Bankbok! Två kronor? — Hundra kronor? Nej, Tora
lilla, hur har du hittat på något sådant?» sade far, och så
vände han sig. till mor och fortsatte: »Kan du tänka dig
någonting präktigare, mor? Här får vi pengar av Tora att
betala vår skuld med.»
Mor grät litet, och far lyfte upp Tora och kysste
henne och sade ingenting, ty han hade gråten i halsen.
»Ja, lilla Tora min», sade mor slutligen, »nu må du tro
far och jag blir glada. För nu har far fått en stor tillökning
på sin lön från nyåret, och vår skuld blir betald, och vi
blir allesammans så lyckliga.»
Så fick Tora sin julklapp av far och mor — det Var
en stor docka, som kunde säga »pappa» och »mamma», när
man klämde henne på magen. Fin klänning hade hon och
stora, vackra, blå ögori. Och av var och en av gossarna fick
hon en chokladfigur och en krona,
Men till sist tog far upp herr Kristensons julklapp
till Tora. Det var en liten ask, och i asken låg en halskedja,
och på kedjan hängde ett litet hjärta av fint, rent guld. . .
Det besynnerligaste var, att många, många år efteråt,
då Tora var fullvuxen, stodo farbror Lorens hundra kronor
i alla fall på banken. Och de hade blivit till trehundra. Och
ändå litet till.
Efter Bernt Lie. Från norskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
